sagoanna

Vill prata med någon på msn.. men ingen är där.. antingen sover folk eller så har de helt enkelt ett liv..

Jag har haft superbesök ikväll också!
Tacos, idol, godis och nya musiktips.. och så prat såklart.. skönt med vänner man känner sen långt tillbaka.. man kan bara ta det lugnt och prata om vad som helst..
gamla minnen, som när ngn (min gäst faktiskt) stoppade en gammal femtioöring i godisautomaten på skolan i gymnasiet och automaten fick spratt och visade att man kunde plocka ut godsaker för 1800.. och då var klockan typ sex på kvällen, så det var ju knappt ngn i skolan..
eller om vår gamla lärare som gick i pension när vi tog studenten.. många gamla minnen...
men även roliga saker, allvarliga saker.. en bra kväll helt enkelt!

Jag har verkligen vänt på dygnet nu.. klockan är halv två och jag har inte borstat tänderna än..
Nej, jag kanske skulle ta och göra det.. plocka fram en torey hayden-bok (BOKTIPS!!) och lägga mig i sängen och läsa en stund..

God natt allihop!

Innan ni nu skrattar åt mig för att jag har missuppfattat uttrycket - jag vet att det egentligen säger: "Man ska inte kasta sten i glashus". Men allvarligt - är det någon större skillnad? Glas som glas går ju sönder liksom. Man drabbas ju själv hur som.

Så varför tog jag upp det här egentligen?
Jo, jag kom på mig själv med att jag borde sopa utanför min egen dörr innan jag skyller på andra. Har nämligen kikat på mina sex bloggar som jag alltid har koll på. Och tycker att det är väldigt dålig uppdatering på dem. Tills jag kom på att jag är precis lika dålig.

En annan sak jag har kommit på är att jag skriver mkt om mitt sjukdomstillstånd, eller vad man ska kalla det. Tyvärr är det det som tar upp stor del av mina tankar och min tid, men jag försöker skriva om "normala" saker också.

Jag och Anna ska kolla upp i morgon på iksu spa om de har några massagetider. Egentligen så har jag inte pengar till det, men jag har verkligen velat och behövt göra det väldigt länge, så om det finns tider tänker jag göra det iaf! Det mysigaste vore att köra hela kitet med spa och allt. Bubbla och basta och få massage och äta ngt gott sen. Men det skulle nog dra iväg rätt mkt med pengar. Man får unna sig små saker iaf!

Har fått kärt besök idag, har inte träffat personen ifråga sen innan sommaren, och när vi skulle reda ut hur länge sen det var han hälsade på mig så kom vi fram till att det var förra sommaren! Fick ett nytt talesätt och fick häva ur mig lite tankar och så. Fick lite omtanke också, så det var ett bra besök.

Har träningsvärk dock sen igår. Jag städade mitt badrum. Har träningsvärk i låren. Jag är så fruktansvärt tärd efter allt det här. Skulle gå till affären och handla mjöl idag. Jag kom halvvägs, sen fick jag vända. Jag orkade inte, det kändes som att jag hade sprungit maraton.

Vet inte hur jag ska avsluta det här inlägget, verkar bara fortsätta och fortsätta. =)
Sov gott!

Elin hade lagt ut bilder på facebook från våran tjejkväll när vi spelade hej knekt!

Kände mig tvungen att lägga ut några av dem...



Jag i en skrattattack, en ordentlig sådan..



Som bara fortsatte och fortsatte..



Ett utmärkt exempel på hur det såg ut när vi kämpade oss upp för att komma upp i kungposition. Nina beskrev det som att Malin tog sig upp i två steg, medan jag slingrade mig upp. Det syns nästan kan jag tycka =)

Sjukt kul hade vi!

Gillar inte att bli hungrig på kvällen. Orkar inte laga något, inte ens en macka.
Men samtidigt vill jag ju ta något innan jag lägger mig, inte roligt att somna med kurrande mage.

Hoppsan, jag har tydligen stött på dagens i-landsproblem!

Igår var jag och Oskar hos Robert. Jättetrevligt.

Först skulle jag dock hitta dit. Tog bussen, eftersom jag tänkte dricka ett glas vin. Hade tur att blivit lovad skjuts hem. Hade kollat upp vilken hållplats jag skulle kliva av på, memorerat vad den hette och så. Men sen - vilket mörker - så fungerade inte skylten i bussen där det står var man befinner sig. Så jag satt och försökte lista ut var vi befann oss. Men jag är ju helt lost så fort jag korsar e4:an mot väst på stan så jag gav upp rätt fort. Gick fram till busschauffören och berättade var jag trodde att jag skulle av. När jag väl klev av så stod det ganska snart klart för mig att jag hade kunnat åka en hållplats till. Jag fick mig en liten prommis, men det var bara skönt.

Vi lagade så sjukt god mat. Hasselbackspotatis med fläskfilé, sallad och sås. Tog lite tid, men det var det värt. Mums!
Lite rödvin till det gjorde inte saken sämre, snarare tvärtom.

Sen slappade vi i soffan. En skön kväll helt enkelt.

Niklas åkte ut ur idol.

Men även om jag ville det, så blev det ju ändå jobbigt såklart.
Jag är alldeles för blödig. Tyckte så synd om honom, stackaren.

Kul att Calle var bäst i kväll också. Han är min favorit!

Jag har höstlov!

Länge sen jag hade det. Har inte ens något speciellt att göra. Ska fortsätta att teckna och så, det krävde våran lärare med ett leende på läpparna. Men så skönt.

Behövde det också, veckan har varit rätt tung. Inte egentligen i skolan, men mkt med sjukhus och spruta och sånt. Har spänt mig för att jag inte riktigt har vetat vad som ska hända osv.

Ska komma igång med lite promenader. Och så se till att städa ordentligt och inte bara det nödvändigaste. Städa vinden och skrubba badrummet. Inte jätteupphetsande kanske men med lite musik och tanken på att det kommer att bli fräscht hemma så går det nog som smort.

Är ju så tråkigt att lägga en helg på tråkiga saker. Men nu har jag ju två helger och en hel vecka på mig att städa, plugga, läsa, slöa m.m.

Kanske inte så roligt att läsa det här inlägget, men jag måste bara få sjunga ut min lovglädje!

Och i morgon ska jag och Oskar till Robert på lite sällskap och middag. Utmärkt start på lovet.

Idol ikväll också. Jag ska ensam ligga i soffan och äta lite godis och njuta av att vara själv. Hoppas att det blir bra. Och hoppas hoppas hoppas att Niklas åker ut. Han är ju inte ens bra!

Hoppas att ni får en kanonhelg, för det tänker jag ha!!

men man ska ju inte lyssna på kvällstidningar, eller hur!?

Fick vaccinet mot nya influensan igår, s.k. svininfluensan. Tänkte att det skulle ta någon dag innan det började verka, och sen skulle man ta en spruta till bara för säkerhets skull. Men inte det inte.
Tydligen tar det 10-14 dagar innan den här sprutan börjar verka. Och då har man inte ens fullgott skydd då. Utan det är typ tre veckor efter man har tagit den andra sprutan.

Verkade ju inte som att det var så illa, det här med immunbristen, som jag skrev i mitt tidigare inlägg. Eller jag menar det var ju bara en undergrupp. Men sen ramlade jag över den här artikeln när jag letade efter info om antikroppsgruppen.

http://www.expressen.se/halsa/1.1718570/immunforsvarsfel-bakom-dodsfall-i-svininfluensa

Där menar de att de som dött i svininfluensan är de som har fel på Ig G2. Jippi. Det behövde jag ju verkligen. Eftersom att de (även jag) har lättare att få lunginflammation.

Jag är nog avtrubbad. Ibland reagerar jag, men oftast inte. Min kropp och hjärna förtränger. Tror inte att det är så bra egentligen, för ibland svämmar det över, har brutit ihop några gånger. Är nästan lite rädd eftersom det inte har hänt så ofta. En gång egentligen i sommar, när jag till slut började hyperventilera.
Men annars fixar jag inte det här. Måste hålla ihop.

Jag skriver här hur det är med mig just nu och vad som kommer att hända, så kan jag skicka hit folk att läsa så jag slipper förklara hela tiden.

Igår var jag hos läkaren.
Som väntat så har jag immunbrist, det var väl i princip redan fastställt.

Man har fyra typer av antikroppar i blodet, Ig G1, 2, 3, 4.
De angriper olika typer av bakterier och virus. Ettan är den vanligaste som angriper de flesta. Tvåan är den som främst skyddar mot pneumokocker och hemophilus influenzae, det som gav mig den svåra lunginflammationen i somras.

Det är tvåan jag har fel på. Jag har en liten sänkning i nivån av antikroppar, men de jag har fungerar inte som de ska. Så jag är extra mottaglig mot pneumokocker och hemophilus, alltså typ vanliga förkylningsbakterier. Fast för mig kan det alltså lätt bli värre än en förkylning.

Det värsta är att jag inte hade kunnat välja en sämre arbetsplats än den jag har. Barn har inget färdiga antikroppar mot hemophilus förrän vid fem års ålder. Alltså går den bakterien bara runt runt, och jag är mitt i det.

Läkaren (som förresten hade jobbat på huddinge sjukhus på immunologiavdelningen, så det känns som att hon hade rätt bra koll) frågade mig om jag hade tagit ställning till hur jag ska göra med jobbet. Jag sa att jag iaf ville prova jobba med barnen, eftersom jag har skaffat en utbildning och vet att det är det jag vill göra i livet. Och då sa hon något som nästan fick mig att börja gråta:

"Du är ung och stark och vet vad du vill. Då tycker jag att vi inom sjukvården ska ge dig en chans att prova"

Jag blev glad. I den mån det nu går att bli det. Ska börja med behandling hemma nu, två gånger i veckan. Spruta in gammaglobulin i kroppen. Det är gjort av andra människors blodplasma. Såna som är normala och har antikroppar. Jag ska få upp mitt immunförsvar på bara några veckor tydligen.

Känns bra att få veta vad det är och vad man kan göra åt det. Jag var ju redan inställd på att det skulle bli såhär, chocken fick jag ju i sommar när överläkaren på infektion trodde att det var såhär.

Men det blir trots allt bara på prov iaf. Om jag fortfarande får förkylningar som börjar sätta sig på lungorna så kan jag få minskad lungkapacitet. Och då måste jag byta jobb, för det känns ju inte vettigt att offra min hälsa. Men jag kan ju fortfarande använda min utbildning på ett eller annat sätt tänker jag.

Om någon är nyfiken på att läsa om det här på en enkel nivå, tex hur jag ska göra behandlingen, immunbrist.se

Sen söker jag febrilt efter information på nätet om det här lite mer ingående men jag hittar inte. Ge mig gärna tips?!

Ig G2 är det alltså som är mitt fel. Men även intresserad av immunförsvaret och alla Ig. Ig G M och A, har jag också fått på ett litet papper. Hjälp mig gärna!

Igår kväll hade vi tjejkväll. Jag, Nina, Malin och Elin.

Jag och Nina skulle vara där vid halv sju. Det var vi också, iaf vid parkeringen. Det fanns såklart inga platser. Vi körde omkring i 25 minuter och sökte efter en parkeringsplats. Är inte så sugen på böter nu, har ju inte så mkt pengar.

När vi stod där och funderade på hur vi skulle göra, skriker Nina till och pekar ut genom min ruta. "Känner du henne?", säger hon med en gnutta panik i rösten. Jag tittar dit och en meter utanför dörren stod en tjej. Jag skrek också rakt ut, men öppnade dörren. "Skrämde jag er?", säger hon. Vad tror hon? Att jag är van att det helt plötsligt dyker upp folk utanför bildörren när jag står med bilen i mörker?

Till slut hittade vi en parkeringsplats långt borta och försökte gena så att vi skulle komma snabbare fram, med resultat att vi hamnade i en trädgård och fick vända. Efter en halvtimme kom vi äntligen fram.

Vi fick först en liten förrätt. Avokadoröra med lime och räkor tror jag, kommer inte riktigt ihåg. Gott var det iaf!
Malin är en riktig liten matmor tydligen. Tycker mkt om att laga mat, och det märktes. Hon var riktigt bra på det!

Huvudrätten var en gratäng med kyckling, kokos och wokgrönsaker, och någon sås innehållande chili och något mer.. gjorde att det blev lite starkt iaf. Och så ris till. Mums!

Efter det satte vi oss i soffan och pratade och myste. Lyssnade på lite musik också.
Sen tog vi oss ett parti "Hej knekt". Sjukt länge sen man gjorde det. För er som inte vet vad det är, och då har btw missat något riktigt bra, så är det ett kortspel. Man delar ut korten och så turas man om att lägga ut ett i taget, man får inte tjuvkika. Kommer det upp en tia så ska man vissla, en knekt säger man hej knekt, en dam säger man goddag dam, en kung ställer man sig upp och gör honnör, och ett ess så ska man slå på det.
Den som gör det där sist får plocka upp alla kort som ligger på bordet. Och så gäller det såklart att bli av med korten så fort som möjligt.

Ååå, vad vi skrattade. Mest Nina tror jag, och hon skrattade åt mig. Jag blir alltid så inne i spel, nöjd när det går bra och sjukt missnöjd när det går dåligt. Och det märks på mig också. Jag och Malin var kvar sist. Tydligen hade vi olika sätt att ta oss an uppstigningen vid kungen. Malin tog det i två steg och jag tog mig upp som en orm, slingrade tydligen. Jag förlorade. Men tog det faktiskt med jämnmod. Men trött blev jag, har träningsvärk idag av kungauppstigningarna. Då har man förlorat styrka så det sjunger om det.

Det var allt som allt en superbra kväll. Tidig också, skönt att bara slappa någon helg.

Ska försöka göra ngt vettigt idag, men jag tvivlar på att det händer. Men det är ju tanken som räknas, eller? :P

Ska jag lägga mig nu verkligen?
Hur i hela världen kan jag redan vara trött??

Jaja.. kanske får resignera och hamna i sängen med en korsordstidning =)

God natt!

Det första jag gör när jag kliver upp på morgonen är att skaffa mig sällskap i form av Vakna! med the voice.

Gänget består av Paul Haukka, Jakob Öqvist och Josefin Crafoord.

Paul Haukka är alltid den lugna och sansade av dem, och ler och småskrattar som mest. När jag såg det här klippet om när han och redaktören Kjell (som förresten vann "Hjälp, jag är med i en japansk tv-show") åkte "Insane" på Gröna Lund så satt jag i soffan och skrattade högt i min ensamhet.

Förmodligen tycker ni inte att det är lika roligt som jag tycker, men kika gärna ändå:

http://www.youtube.com/watch?v=41wWu5s5jXM&feature=related

Jag skulle sova middag en liten stund idag. Tänkte att om jag går och lägger mig ganska tidigt så lär jag ju inte vakna så sent.
La mig i soffan och slog på tv, slocknade vid tre-tiden tror jag. När jag vaknade hade jag fått fem sms, två av Nina som började bli lite orolig. Hon hade skrivit på msn också.
Tror att Anna ringde någon gång också.
Vad klockan var när jag vaknade? Halv sju.
Jag hade sovit middag i tre och en halv timme. Skulle dock inte förvåna mig om jag somnar i tid iaf.

God morgon!

I går var jag på skolan när Nina ringde och levererade den fantastiska nyheten att hon hade den nya harry-filmen på datorn. Fantastiskt sa jag, och lovade att ta med spenatpaj och hälsa på.

Var på skolan mellan 8.30 och 16 igår. Så sjukt duktigt av mig! Och då slapp jag plugga när jag kom hem, det var skönt.

Så jag kom hem, gjorde mat och for till Nina. Var lite ivrig, så pajen blev lite degig men Nina är inte så kräsen. Filmen var lika bra som de två gångerna jag redan sett den. Och så invigde vi Carro i den filmen också. Höll på att kalla henne Harry, så inne var jag i det hela.

Hon sa att jag fick göra det om det kändes bra. Och så tyckte jag att det vore sjukligt kul att döpa Nina till en annan karaktär i Harry Potter. Nämligen Hon-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Nina kom fram till att då skulle jag få kallas Dobby. Inte mig emot.

Ibland funderar även jag på hur det egentligen står till med min mentala hälsa.

Har precis sett dokumentären om hagamannen. Eller vad det nu kallades.

Obehagligt, var det ordet som dök upp i min hjärna. Och ändå en massa andra tankar.

Hagamannens sambo hade vädjat till svt att de inte skulle visa det, men de gjorde det ändå, p.g.a. "allmänintresset".
När man ser på det här så inser jag mycket väl varför hon inte ville att tv skulle visa det. Har de inte utstått nog? Har inte barnen utstått nog?

Jag tycker nästan att det är familjen som har varit det största offret i hela den här historian. Tänk att leva med en man som man älskar och inte tror någonting ont om.
Man lever intimt med någon som har våldtagit och misshandlat andra. Kommer man någonsin kunna lita på människor igen?
Bara om man har blivit bedragen så känns det ju som att man aldrig kan lita på någon igen. Jag skulle ha svårt att ens prata med folk jag inte redan kände tror jag.

Och så hur han framställdes. Man fick ju se mera av själva hans vanliga liv.
De fick honom att framstå som en människa med problem istället för ett monster. Och så varvades det med små korta avsnitt som man fick se av övergreppen.

Det mest bisarra kände jag var iaf när de pratade med en psykiater efteråt. Och hon pratade om hur man skulle "behandla" våldtäktsmän.
Att de kan behöva psykoterapi och mediciner. Behandling så att de själva kan känna igen tecknena på att man kanske är på väg att begå ett övergrepp och därför kunna stoppa sig själv.
Ofta är förövaren i stress och så vidare. Och så kom ju tugget om pornografi, kvinnosyn, kontrollbehov, aggressivitet. Det som alla redan vet. Slutklämmen var att man ska stärka förövarens självkänsla. Det skulle hjälpa.

Jag vet inte jag. Jag är inte sådär jättetolerant till våldtäktsmän. Har man gjort något sådant så ska man bli straffad för det. Man ska göra det omöjligt för personen att kunna begå ett sådant brott igen. Jag tycker inte att man ska få försöka lära sig att förebygga sina egna brott efter att ha begått ett sånt övergrepp. Känns bara bisarrt. Som ett ytterligare övergrepp på dem somredan varit offer. Jag kanske är ganska dömande i det fallet. Men jag tycker att även om man har en kass bakgrund eller barndom eller vad det är, så får man faktiskt sluta vara offer. 


Jag undrar egentligen vem det gagnar att visa det här tv-programmet. Offrena, de som blivit misshandlade och våldtagna, kan ju omöjligt må bättre av att det här dras upp igen.

Sambon och barnen, ja, sår som rivs upp igen, som omöjligt kan ha läkts än.

Så vem är det som gagnas egentligen?
Svt?

För jag menar, ett "allmänintresse". Visas det här bara för att folk ska kunna vältra sig i det?
Nog måste det väl ändå finnas andra sätt att leta upp de här psykologiska analyserna om det nu är det man vill ha. Folks liv ska inte hängas ut i tv. Inte när det drabbar oskyldiga. Nej, jag är hemskt kritisk till det här.

Vad tycker ni? Annorlunda än jag?

Jag har varit oförlåtligt dålig på att uppdatera bloggen. Tror till och med att jag har glömt bort den, skandal.
Har varit hemma i luleå, jag skyller på det.

Jag funderar på om jag har gjort rätt val idag. Jag ställde klockan på 06.20 för att jag tänkte ta bussen för att det är så kallt. Att det skulle vara halt. Men när jag klädde på mig och gick ut så kändes det inte halt. Gled på vägen, eller försökte iaf. Till slut bestämde jag mig för att ta bilen iaf, trots sommardäcken. Så nu sitter jag här uppe i soffan. Hoppas att jag inte glider av vägen bara sen.

Jag hade visst inget att säga.. så jag hade kunnat låta bli att skriva tydligen..



Dagens man: Paul Haukka