sagoanna

Min pappa är rätt rolig.. kan bli en del festliga citat.. vet dock inte om det är lika roligt för utomstående som inte känner honom.. men iaf..

I förrgår låg vi och löste korsord jag och pappa.. så frågade han från en bit bort..
"Puh hade några vänner... Ior, Kanin... vad hette den där lilla grisen?"

Det är väl den enda man vet namnet på förutom Nalle Puh? Hur kan man veta Ior men inte Nasse? Han är som söt, lilla pappsen!

Har som inte så mkt att skriva om.. ligger ju mest här i Luleå.. eller sitter.. löser korsord.. eller läser.. får inte sola p.g.a. penicillinet, inte för att jag skulle orka ändå... Om ni undrar varför jag inte skriver så mkt just nu..

Eller förresten: Idag får jag nytt penicillin.. de har tydligen kommit på att ett annat skulle passa mig bättre.. så då var det dags för en till tur till apoteket..

Annan rolig sak: En av biverkningarna är ju som alltid att magen kraschar av penicillin.. jag ringde sjukvårdsrådgivningen och fick rådet om Semperdroppar. Pappa for och köpte. Kartongen visar en krypande baby och på förpackningen står: "Från födseln". Kul.

Eller vad man nu säger... länge sen iaf.

Snabb resume av veckan som gått då. I måndags pallrade jag mig iväg till läkaren, efter att en vecka innan det varit hos läkaren som konstaterat en lunginflammation och gett mig penicillin. Vilket inte hjälpte. Så jag for dit igen. Den här gången kom jag till en annan läkare, som tog puls och syresättning, och blodprover och sånt. Och sen skrev en remiss till infektionskliniken dit jag fick fara på en gång. Hoppas det inte tar så lång tid tänkte jag, för jag är rätt hungrig. Kom dit, snackade lite med en infektionsläkare, och hips vips låg jag på sjukhus.

Hann vara med om lite diverse, jag låg inne tills i torsdags. Personalen på infektion fick ringa efter stickexperter, efter att ha stuckit mig i typ tio olika ställen i armvecken och på händerna för att hitta kärl för att ta blodprov. Usch vad jobbig jag var. Och så har jag varit med om att någon sticker in typ ett drän eller spruta eller vad det nu var, mellan revbenen in i lungan för att tömma på lite vätska. Det var ändå kul när jag skulle åka dit. Mamma och pappa har ju kommit ner och varit med mig (SKÖNT!!!) och de skulle följa. Jag skulle åka transport nere i kulvertarna och han lastade på mig på någon truck eller vad det nu var. Det roliga var att det fanns en liten pall framför sängen. Där fick mamma sitta. Pappa fick stå. Och ducka i varje dörröppning. Sen åkte vi så det blåste om öronen..

Min midsommar var alltså grillning på balkongen och ömsom sitta, ömsom ligga i soffan och sängen =) Och så slog jag på tv:n och där var det Madicken, kung. Sen skålade vi i mineralvatten, jag mamma och pappa. Det var mysigt.

Igår orkade jag faktiskt ta mig till Luleå. Vi åkte bil och jag kämpade lite. Ville att mamma och pappa skulle få sova två nätter i sina sängar innan de skulle jobba. Får sota lite för det idag, eller så har jag bara ett bakslag och är extra trött.

Vi har sett en film ikväll. "Damernas detektivbyrå". Den är så otroligt mysig. Se den. Men böckerna är bättre. Av Alexander McCall Smith. Tror jag han heter. Värt.

Nu ska jag försöka sova inatt och inte vakna klockan sex för att vara redo när de kommer in och tar blodtryck och feber, samt kollar syreupptagningsförmåga eller vad det nu heter =)

God natt!!

Vän på msn:

 "tyyp=
 9
 oh va less"

"varför?", frågade jag..

 "slinter på smileysknapparna"


Jag säger bara det.. dagens i-landsproblem

Min vän Anna har en sambo som heter Fredrik. Han i sin tur har en väldigt skön kompis. Vi har samma typ av humor. Det roliga är också att när han själv berättar något som är roligt, så måste han avbryta sig för att han skrattar så mycket. Det är helt underbart! Idag levererade han en riktig höjdare.
Vi satt och pratade om Annas jobb, hon jobbar som teckenspråkstolk. De man jobbar åt kallas för brukare, de som behöver teckenspråket alltså.
Då säger killen: "De kallas för brukare.. Alltså, när de dör, kan man säga att de är brukade då?" Följt av ett diskret litet fniss, eller? "Förbrukade?" Roligt!

Är det inte konstigt att jag inte blir en gnutta bättre? Efter att ha ätit penicillin sen i måndags?
En stilla undran bara..

Efter många om och men så bestämde jag mig igår för att jag skulle orka fara till Anna och äta mat och hyra film. Jag körde bil och parkerade på parketten, parkeringshuset som är i samma hus som o´learys och det.
Som tydligen ska flytta och ha uteservering på taket vad e4:an. En liten parentes, händer ibland att jag halkar in på sidospår =)
Anna mötte upp mig utanför parkeringshuset och vi började gå mot hemmakväll. Fy så jobbigt det var. Jag tror inte att jag och Anna någonsin har promenerat så långsamt som vi gjorde. Hon är ju också sjuk, nämligen.
När vi hade kommit halvvägs till hemmakväll så beklagade jag mig. Då säger Anna: "Det är ju halva vägen kvar. Och sen ska vi tillbaka också." Uppmuntrande. När vi kom in på hemmakväll insåg vi att vi skulle bli tvungna att gå upp för en trappa för att kunna hyra film. Vilket projekt det var.

Och så skulle vi ju handla mat också. Var alldeles utpumpade när vi kom till Anna, fick lägga oss och vila lite innan vi började med projekt mat. Sen tryckte vi film. Tre stycken. Bra gjort tycker jag. Grät till två av tre. Men alla tre filmerna var bra, det var rätt bra gjort tycker jag. Att välja tre bra filmer. Iof sig var en ett säkert kort, eftersom vi båda hade sett filmen flera gånger. Anna betydligt fler gånger än mig, men ändå. Save the last dance heter den. Med Julia Stiles. Mysigt och trevligt var det. Som vanligt.

Hur kommer det sig att man börjar hosta när man tänker på det? Och inte får hosta?
Typ när man ska gå och sova. Eller är det bara jag?

Jag hör ju inte så mkt från mina grannar. Men är det för att de är tysta eller för att det är bra isolerat(?) i huset? Det är ju frågan.

För jag vet ju att min ena granne håller på att lära sig spelar gitarr. Han har blivit rätt duktig faktiskt. Kul att följa en utveckling. Grannen på andra sidan har också spelat gitarr på någon fest någon gång. Han suger. Värdelös. Släng gitarren, skulle jag säga.

Men den främsta anledningen till att jag undrar, är om det hörs när jag spelar musik. Vill ju inte störa någon. Dessutom, om det skulle höras, skulle grannen tycka att jag är världens tråkigaste människa.
Jag fungerar ju nämligen så, att när jag har hittat en låt som jag gillar, så spelar jag den tills jag är spyless. Så är det bara. Och det vill jag ju inte plåga mina grannar. Så om det är någon som har någon teori, dela med er!

Det är trist. När man är hemma och inte är dödssjuk. Så då tänkte jag: Då kan jag kanske passa på att dammtorka, det måste jag ju ändå orka! Men nej nej, inte det. Ont på vänstra sidan såklart, och andfådd! Utsikterna för att kunna jobba nästa vecka känns just nu inte så bra ut, men det är ju faktiskt en helg kvar!





Ps. Han dansade ju faktiskt inte..

Jag blir tokig. Eller, kanske inte rätt ord. Mer nedstämd. Känns hopplöst.
Jag vet inte vad jag ska göra. Det känns som att det äter upp mig inifrån.
På ett sätt vet jag ju vad jag måste göra. Måste gå igenom vad det är som egentligen hände.
Men jag vill inte. Tänkte ju bara glömma bort det. Men tydligen gick inte det.
Bara för ett tag. Nu har det hunnit ikapp mig. Försöker skaka av mig det, och det går för korta stunder.
Men inte längre stunder, det glider fram igen ur mörkret. Jag trycker tillbaka det, och har gjort det länge.
Nu har det växt. Och vägrar vara kvar i mörkret. Men vad ska jag göra? Vill inte tänka. Vill inte prata. Inte om det.
Klandrar mig själv. Är väl en stor anledning. Å andra sidan. Skulle någon annan berätta om något sånt. Skulle jag bli arg
om personen skulle klandra sig själv. Men ändå. Lätt att säga åt någon annan, svårare att säga det åt sig själv.
Men någonting måste jag göra, detta drar ner mig. Inte bra. Jag är värd mera.

I should have seen it coming
I should have f*cking known
How I could I let you play me
I don't even know
I should have seen it coming
I should have f*cking known
How I could I let you play me
I don't even know

I'm such a fool
I can't beleive I let you in my life
You broke the rules
But I should have known you'd do it all the time

Känns som att det här kommer att fyllas på under tiden..
Säkert finns de här uttrycken och ordlekarna i andra familjer också, men det är ändå lite lustigt. När jag säger familjen så menar jag mina föräldrar och min syster, men även min mosters familj, särskilt den kvinnliga delen av den =)

Det senaste som min syster använde, som blir del ett är:

"Jag ska snart sova, har precis borstat gaddarna"


To be continued.......

Det är inte kul, hörni! Om det är någon som läser, snälla ge mig lite respons. Annars lägger jag snart ner, om ingen läser!









Eller... gör jag? Den här bloggen är ju lite av ett luftande för mig också.. =) Men det vore trevligt med lite kommentarer

Anna har varit på onsdagens vanliga besök. Vi ser ju Grey´s anatomy varje onsdag tillsammans. Anna hade med sig lite papper också på olika sånger hon ska tolka i morgon. Och så glömde hon papprena här sen! Typiskt!
Hon frågade gulligt om jag var sugen på att komma med de till henne, jag har ju bil??

Nu kommer min åsikt/förklaring/gärning:

Nej, sa jag, jag är inte jättesugen. Men jag tänker göra det ändå, för jag vet att du skulle göra samma sak.
Och det vet jag. Det skulle hon. Det är en självklarhet som vän tycker jag. Om jag glömmer viktiga papper hos henne skulle hon komma med dem om hon hade en bättre möjlighet än jag. Dessutom är hon ju superförkyld stackaren.

Så egentligen vet jag inte om jag tycker att det är dagens goda gärning. Det var ju inte det jag tänkte: Å ja, en möjlighet att göra dagens goda gärning. Nej, jag tänkte faktiskt inte speciellt mkt. För det är en sak som man gör för en vän. Inte ens en stor grej.

Ringde läkaren på stängningsdagen, alltså i måndags. Berättade om mina nya symptom, nämligen att jag känner något konstigt, det typ bränner eller något sånt, speciellt när jag lutar mig framåt. Gör ont. Började nämligen bli irriterad över att jag aldrig blir frisk och inte får veta vad det är. Jag fick en tid hos samma läkare halv tio, så det blev ju ingen längre dag för mig. Trodde dock inte att det skulle ta speciellt lång tid, och sa att jag är nog tillbaka om en timme typ.

Kom fram till vårdcentralen och anmälde mig att jag var där. I tid! Trots att jag for från jobbet typ tjugo över nio, jag var rätt stressad när jag satte mig i bilen. Hon som satt i receptionen (eller vad det nu heter på vårdcentralen) frågade mig om jag inte hade fått höra att jag skulle till labb först. Nej sa jag. Det fanns liggande en beställning visste jag, eftersom jag skulle ta leverprover, men inte mer än så, som jag visste. Ok sa hon, läkaren kommer ju ändå om en liten stund. Kändes som att hon inte riktigt hade koll på läget, men men.

Jag väntade. Och väntade. Och väntade. Till slut kom läkaren och frågade om jag inte hade tagit blodprov än. Nej, sa jag. Säkerligen var det därför han inte hade kommit och hämtat mig tidigare. Han väntade på resultat från provet. Lite irriterad blev jag nu. Men satte mig utanför labb.

Det tog inte så lång tid som jag trodde dock, och snart fick jag komma in till läkaren. Han berättade att blodprovet jag hade gjort var en CRP. Alltså en snabbsänka. För att kolla om jag har en infektion i kroppen. Man ska ha under tio om man är frisk. Om man kommer uppåt tjugo trettio någonstans har man en infektion i kroppen, tror jag. Jag hade 52. Min andning lät heller inte helt bra på vänster sida. Han trodde att det var antingen lunginflammation eller infektion på lungsäcken. Skrev ut penicillin och skickade mig till lungröntgen.
Drygt.
Jaja, nu höll de iaf på att reda ut ordentligt vad det var. For tillbaka till jobbet efter röntgen. Kom tillbaka vid halv ett, hade alltså varit hos läkaren tre timmar.

Han ringde sen på eftermiddagen, läkaren. Med domen. Lunginflammation. Vätska i lungsäcken. Alveoler (lungblåsor) som hade säckat ihop. Ja, då vet jag ju vad det är iaf. Så nu väntar jag bara på att bli frisk.

Imorgon har vi stängt på förskolan. Blir spännande att se hur många som dyker upp ändå, brukar vara någon alltid.

Nu har vi iaf förutsättningarna klara för oss för hösten, och borde börja kunna skissa på hur vi ska arbeta och mål och sånt. Fast först är det dags att utvärdera. Har vi redan börjat göra på möten och så dock. Bra.

Fast nu borde jag gå och sova. Som vanligt. Ska gå och borsta tänderna nu. Sen krypa till kojs. Natti natti!

Ville inte förstöra mitt förra inlägg med tråkiga saker. Men jag är sjuk. Typ. Tycker inte om att säga att jag är sjuk när jag är dunderförkyld. Men jag orkar inte vara uppe. Och måste ligga ner med jämna mellanrum. Och lite sånt.
Vilken ynkrygg jag är, det var ju bara en vecka sen jag var hemma sist.
Har även spytt en gång. Men det är en hemlis. Inte alls kul, men jag tror att det bara är för att jag alltid börjar må illa när jag är sjuk, och det gick väl lite för långt. Men det är då inte magsjuka iaf. Blä, jag vill inte vara sjuk.

Jag ska fara utomlands. Jag och Anna, nu har vi bokat och allt! Härligt!

Vi åker ner till sthlm den sjunde juli, på tisdagen. Så bor vi på ett hotell med gratis transfer mellan arlanda och hotellet. Sover en stund, käkar hotellfrukost och drar till arlanda. Vi måste nämligen vara där halv sex på morgonen, gah! Tidigt! När vi kommer tillbaka den femtonde så bor vi på samma hotell och far tillbaka till Umeå morgonen efter.

Vi ska fara till Gran Canaria, och det kommer att bli absolut fantastiskt! Bra hotell (peppar, peppar), och utflykter, sol, bad, god mat, böcker, korsord och bara ta det lugnt!!! Längtar jättemkt!!!

Det enda som behövs göras nu är att boka hotellet. Och ringa banken och dubbelkolla så att jag har fått den kompletterande försäkringen!!