sagoanna

Igår hade vi fest med tolklängan. Ettan, tvåan, trean, fyran. Jättekul!

Roligt när det är någon som styr upp fester och så. Vi lekte lekar och gick tipsrundor. Bland annat skulle man äta kolasnören utan att hålla i med händerna. Äta knäckebröd med kniv och gaffel. Sätta julskum i munnen och säga "nationalencyklopedin", flest tomtar vinner såklart. Bli snurrad och lägga ett knopppussel. Gissa "theme song" till tv-serier. Har säkert glömt saker också, men roligt!!

Var jätteroligt också att folk hade klätt ut sig. Många kreativa klädslar måste jag säga. =)
Jag tycker ju inte om att lägga upp bilder på folk innan de är godkända, så bilderna kan komma allt eftersom, och förmodligen inte alla.

Här kommer några iaf, så kommer det uppdateringar eftersom!!




Watergirls (jag och Erica): "Vi kan få dig att se stjärnor!"




Karin.. har glömt.. återkommer om det!

"Det känns jävligt surt. Men jag har inte gett upp. Dom ska pissa dom där också"
- Ferrys dopingattack ,mot tvåan Michal Slesinger, Tjeckien och trean Andrej Deryzemlija, Ukraina. efter att ha missat bronsmedalj med knappt nio sekunder i VM-premiären i italienska Antholz  2007.

"Jag trodde de var dopade, jag tror fortfarande att de var dopade. Så det är väl inget konstigt med att säga det"
- Ferry förklarar sitt första uttalande om Slesinger och Deryzemlija,.

"Man har ju sett att doping har blivit vanligt inom cykling, det skulle ju vara tråkigt om det spridit sig till vår sport."
- Ferry efter att tyska medier pekat ut de tyska åkarna i världseliten som dopade under Skidskytte-VM i Östersund.

"Jag tänker köra på som jag alltid gör. Dock tänker jag inte peka ut folk om jag inte har något att stå på."
- Ferry efter att ha fått munkavle av Skidskytteförbundet på grund av hans frispråkighet - bland annat i dopingfrågor.

"Man har fått lite förhållningsorder om att det inte är bra att prata om de andra i laget eller kritisera sina konkurrenter, det låter inte bra."
- Ferry efter att ha belagts med munkavle av det svenske skidskytteförbundet.

”Björn Lind kallar mig en mediahora. han skulle ha kört Zlatan-grejen och tackat ner till en sån här intervju”
- Om en intervju Ferry gjorde med Norrköpings-Tidningar.

"Det är bara ouppfostrat att bryta skidor och strunta i att prata med folk"
- Om att överdrivet visa känslor efter ett dåligt lopp.

"Ni kommer aldrig att få se mig stå och grina"
- Om att visa känslor efter ett dåligt lopp.

”Han skulle kunna åka förbi vallen och glömma att skjuta”
- Om att Carl Johan Bergman inte minns vad han gör under en tävling.

”För mig får det gärna bli dödsstraff eller alla fall en upprepad pungspark för alla dopingbrott.”

-I mejlintervju med Västerbottens Folkblad inför OS.

”De är nog glada och stolta. Annars brukar de mest vara rädda att man ska göra bort sig"
- Om vad människorna i Storuman känner efter OS-guldet.

”Man måste sjunga. Man kan ju inte stå där som fotbollslandslaget.”
- Om att han så gärna sjöng med i nationalsången på medaljpodiet i Whistler.

"Bara att bita tag i hans rövskägg"

- om att haka på tysken Wolf i stafetten.

"Jag är nöjd med det jag gjort, men det har inte räckt"

- om sitt eget VM.

"Jag får mejl om att ungarna leker skidskytte hemma i vardagsrummen"

- om det stora intresset för skidskytte.

”Bor man i Afrika och får sitt första kylskåp så är det ju en jättestor skillnad i livet. Ett andra, det är okej, men det behövs ju inte.”
Bara Björn Ferry kan komma på en sådan liknelse för att förklara att besvikelse inte är särskilt stor över missad medalj när man redan tagit en guldmedalj.

– ”Det tror jag inte. Han är som ett reptildjur, som en pytonorm som käkat en ko, så ligger han i tre veckor och bara jäser.”
Ferry – vem annars? – får sista ordet. Den här gången svarar han på frågan om Mattias Nilsson får svårt att sova efter sin genomklappning under skidskyttestafetten.

Började läsa teckenspråksutbildningen i höstas för att jag kände att jag inte orkade jobba. Hade egentligen bara tänkt läsa en termin, men när det kom till jul så kände jag att jag kommer inte orka jobba vårterminen heller. Så jag bestämde mig för att läsa våren också.

Nu har jag börjat fundera, och kommit fram till att det bästa skulle nog vara att läsa de här båda åren så att jag kan säga att jag har en hel teckenspråksutbildning och inte bara ett år.

Jag pratade med linjeföreståndaren i början av utbildningen och ibland gör de så, att om vissa elever inte hinner med, så kan de göra som jag orkar, och gå om ett år. Så vi kom överens om att det skulle bli något dylikt för mig. Men jag har varit med på lika många teckenspråkslektioner som alla andra och känner mig jämbördig med klassen. Jag  har alltså bara missat en del svenska och dövrealia från i höstas.

Nu skulle jag vilja läsa igen bara de uppgifter som klassen har gjort i höst. Har ju läst en bok, gjort redovisningen.
Är väl bara ett grammatikprov i svenskan och någonting i dövrealian.

Vill verkligen att det ska gå att läsa igen. Dels för att jag bara har ett csn-år kvar. Dels för att jag verkligen vill ha den här utbildningen, och jag ids inte börja från noll igen med teckenspråket. Och dels för att jag tycker om min klass.

Behöver verkligen lite flyt, känner jag. Hoppas det fungerar.
Blandade känslor. Men mest jobbiga.

Har varit hem till mamma och pappa i Luleå i helgen. När mamma hade varit och hämtat mig och vi åkte in till Karlsvik så möts vi av en skylt. En sån "trottoarpratare" där det annonserades:

Trivselkväll i tvättstugan
Lördag
Soppteater

Osv.. Kul!
Kändes verkligen som att jag kom till landet och det var alldeles för långt in till närmsta stad
så man måste hitta på något själva i den lilla byn.

Mysigt! Jag var dock aldrig dit, borde ha passat på att se vad det var för något.

Sverige vann.
3-0 mot Finland.
Härligt!

Ställde klockan på sex i morse och klev upp. Det första jag gjorde när jag klev upp var att slå på tv:n och börja se matchen.
Har ingen frukost heller, så kletade på lite smink bara och nu sitter jag i soffan och ser Sverige - Finland. Det är så mysigt att sitta här under filten och se hockeyn.
Vill inte gå till bussen.
Vill inte fara till skolan.
Måste gå snart.

Undra när de visar reprisen?

Fina tänder.
Inga hål.
Ingen tandsten.
Inga problem med implantatet.

Glad.

Återigen.. jag borde verkligen gå och lägga mig.

Är sjukt trött, och jag måste gå upp halv sju i morgon bitti. Dessutom har jag modul (jobbig individuell teckenspråkslektion) i morgon och går till tio i fyra.

Men jag måste ju se sprinten. Måste ju se hur det går för Anna Olsson och Emil Jönsson.
Jag är den enda i min klass som tar ansvar för att se os, de andra kan man bara ruska på huvudet åt. På skämt alltså.

Så jag får väl helt enkelt vara ett vrak i morgon. Hoppas det inte är något bra os i morgon kväll, så jag kan gå och lägga sig i tid. Nej, dumt att säga, klart jag vill se en massa bra os.

Anja gjorde ett riktigt otäckt fall idag i störtloppet. Tydligen tur att hon ens kunde resa sig själv. Usch, det kan gå illa.

Nu ska jag masa mig i säng iaf.
God natt!

..känns det som att jag inte borde få ha en blogg. Att jag inte har något viktigt att skriva om.
Vem vill läsa om mina i-landsproblem liksom?

När det händer så mycket hemskt och jag bara lever i min lilla bubbla utan att egentligen
kunna göra något viktigt och bara skriver om mitt liv.

Önskar att jag kunde göra något värdefullt. Ha något värdefullt att skriva om.
Göra något för någon.

Hur?

Bounce ska ju splittras nu. För er som inte vet är det en dansgrupp. Jag och Anna var och såg de för flera år sen, riktigt bra! Nu ska de sätta upp en sista föreställning och jag skulle så gärna vilja se den. Det är i april men jag har ju så dåligt med pengar. Ska försöka hitta biljetter så kanske jag kan snåla snåla snåla för jag vill så gärna!!

Ju längre tiden går, desto mer sugen blir jag på att ha en snygg blogg.
Att det ska vara mer än en rosa bakgrund liksom.
Är det någon som vet hur man gör?
Och som en början.. om man byter design på den nuvarande bloggen, kommer mina nuvarande inlägg försvinna?

Pratade med pappa nyss. Han behöver en massa hjälpmedel nu när han ska få komma hem, till exempel griptång eftersom han inte kommer kunna plocka upp något från golvet och något att sitta på i duschen.

Han måste betala allt själv. Det är dagens Sverige. Mamma och pappa klarar sig, de har ju pengar till att betala det. Men tänk om en person utan pengar skulle bli inlagd en vecka på sjukhus och sen bli tvungen att betala för hjälpmedlen själv. Det skulle ju inte gå. Helt sjukt.

Det var då pappa leverade ett kungligt ordspråk:

"Man kan inte lugga en flintskallig"

Man kan alltså inte ta pengar från någon som inga har. Men personen skulle fortfarande inte få några hjälpmedel.

Ringde honom nu i morse och det lät som att han var ute och powerwalkade. Men tydligen försökte han bara lyfta på benet. Stackare!
Läkaren som opererade honom sa att det såg ut som att en bomb hade briserat inne i knät. Nu har han fått någon skena och får inte böja knät.
Natten till igår hade han vaknat varannan timme och haft så ont att de pumpade honom med morfin.
Kanske får han ligga kvar över helgen också, han måste få hjälpmedel och de har inga sådana tillgängliga just nu.
Stackars pappa!

Igår när vi for till skolan hände en obehaglig sak.

På väg upp till sista sträckan till skolan är det en backe med ett litet krön som man måste vara försiktig när man kör uppför eller nerför, eftersom man verkligen inte ser om någon skulle komma.
Precis när vi hade kommit över krönet så mötte vi en lastbil som drog upp en massa snörök. När snöröken hade lagt sig lite så såg vi fyra framlyktor istället för två.
Det var någon dåre som hade bestämt sig för att i snörök köra om precis innan krönet. Idiot! Som tur var gick det bra, Emil saktade ner och idioten hann köra om.
Det blev uppenbart hur det hade kunnat gå. Både vi och den andra bilen låg väl i 80 ungefär, och vägen är så smal så det går inte att väja. Vi blev alla väldigt skärrade och jag skakade en bra stund efteråt.
Idiot, säger jag bara igen.

Igår när jag var på skolan, vid elvatiden kanske så började jag må lite illa.
Tänkte att det var för att jag bara hade ätit två mackor till frukost. Inte mindre än vad jag brukar äta, men ändå. Sen blev det bara värre och värre men jag hade tänkt härda, skulle ju skriva prov igår. Insåg vid halv tolv att det inte skulle gå, så jag packade ihop.

Kände mig inte alls pigg och Karin frågade till och med om jag ville ha hjälp till bussen, tydligen såg jag ganska blek ut. Det är en sak som är väldigt dåligt med att gå skola ute i Strömbäck, det är svårt att ta sig hem. Bussarna in till stan går klockan 8, klockan 12, klockan 3.. börjar man må dåligt kvart över tolv måste man alltså vänta till tre innan man kan åka hem. Inte bra.

For alltså hem och låg bara i soffan. Sov middag. Sarah var en ängel och handlade rån och blåbärssoppa åt mig, snällt!! Kände mig inte speciellt sjuk, bara illamående. Jättekonstigt.

Spydde innan jag gick och la mig, och idag känner jag mig också lite konstig. Undra om jag har fått i mig något dåligt, är sjuk eller om det är en biverkning av vaccinsprutan.

Önska mig friskhet!!

Borde plugga men sitter här istället..

Har ingen mat så borde gå och handla men hinner inte för jag måste plugga..

Förresten.. om jag någon mer gång får för mig att gå på body balance.. stoppa mig!
Det var verkligen inte min grej. Det som gäller för mig är peppmusik, svett, flås och muskelpina!

Igår gick det inte att lägga upp bilder, men jag ville skriva ändå. Här kommer bilden:

Det är alltså den stora senan mellan det som på bilden är fyrvövdade lårmuskeln och knäskålen som har gått av. Aj!

Våran pappa är verkligen olycksdrabbad. Eller så är han helt enkelt lite klantig. Eller så tror han ibland att han är odödlig och fortfarande i en tjugoårings form. Eller så kan det helt enkelt vara en blandning av alltihop.

Pappa har råkat ut för en hel del grejer:

Har huggit sig i benet med en yxa
Förlorat nageln och diverse blod med ett stämjärn
Fått en takstol i axeln
Klämt av lårmuskeln med hjälp av en traktorskopa

Med mera, med mera. Det senaste var att han skar sig med tapetkniven när de tapetserade.

Nu ringde mamma nyss och sa att hon var på jouren med pappa, han hade gjort illa knät. Halkat på sina täckbyxor i hallen och ramlat nerför trappan.

Tydligen har han slitit av senan, så han kan inte lyfta upp knät med muskelkraft. Han ska opereras förhoppningsvis i morgon och tills dess får han ligga på sjukhus. Stackars pappa!

Hoppas han hör av sig snart!

Jag tycker det borde vara stört omöjligt att få en kallsup i duschen.
Ok om man badar eller simmar, även fast man kanske är lite för gammal för att egentligen dra på sig kallsupar.
Och kanske lite ok om man duschar i simhallen eller på iksu, och måste böja ansiktet uppåt.
Men hemma i duschen. Nej, det är inte ok. Och ändå lyckas jag.

I onsdags hade Anna ordnat så vi fick föreläsningar på tolkcentralen, hörselhab och en föreläsning av en kille som har c.i. (cochlea implantat). Otroligt intressant!

Jag tror att jag blev mest fångad av föreläsningen på eftermiddagen.
Killen som berättade hade varit hörande när han föddes men blivit döv av en sjukdom när han var liten. Ingen förstod dock att han var det, och när hans mamma uppmärksammade det för omvärlden så sa man att det kanske var henne det var fel på, inte pojken.

Ett exempel var när en testmänniska ringde i klockor på sidorna vid hans öron. Men han såg klockorna och vände sig av nyfikenhet. Så höll det på länge, men efter många om och men så fick han ett implantat när han var sju år. När han var 12 år började han prata.

Nu går han på gymnasiet och pratar som vem som helst. Otroligt fascinerande. När han tar av sig implantatet så är han döv. Vilken fantastisk uppfinning.

Jag kan inte förklara hur det fungerar, så mycket kan jag tyvärr inte. Men kanske kan bilden hjälpa.




Om någon är intresserad av det här finns mer att läsa på:

http://www.cochleaimplantat.se/

I förrgår skulle jag på bodybalance. Jag skulle fara direkt från skolan så jag var peppad.
Nina ringde när jag mellanlandade i stan och frågade om vi skulle fika, hon var sällskapssjuk och behövde umgås lite. Jag var väl inte jätte svårövertalad så jag struntade i träningen så fikade vi och for och kollade på en tv åt mig och köpte träningskläder åt nina, och så gav vi oss ut i gymvärlden igår.
Så sjukt stort. Vi tränade lite olika, men kom fram till att jag ska boka tid så jag vet vad jag ska träna och hur jag ska göra. Gillar inte att folk glor heller. En del glor helt ogenerat, och fortsätter även om man upptäcker de. Konstigt.

Träningsvärk idag.

Nu måste jag springa till bussen!!