Jag har söndagsångest!

På en lördag!
Fungerar det?
Kanske inte rent teoretiskt, men jag kan garantera att det fungerar i praktiken!
Fy vilken ångest jag har!
Skulle gjort en hel del annorlunda igår än vad jag gjorde.
Men men. Ibland gör man som man borde, ibland inte.
Det här var en kväll av det senare slaget.

Inget blir gjort..

Det finns ett faktum: När det är tentaperiod är de perioderna där det är som bäst städat hos alla studenter.
Alla försöker undvika att plugga genom att städa, diska, tvätta, skura osv..
Jag är inte som andra. Jag vet att jag måste plugga så jag undviker det inte.
Istället får lägenheten förfalla. Saken är bara att jag heller inte pluggar. Bara sitter och tittar rakt fram eller på datorn. Så ingenting blir gjort!!

Jag förstår inte hur folk orkar..

..bry sig om saker de inte har något med att göra.
Typ högstadienivå. Om ens det.

Elaka blickar, otrevligt beteende och allmänt skitsnack.
Det är inte ok!!!

Så oerhört frustrerande också, när man inte har förtjänat det och inte kan göra något åt det.
När det dessutom är utan grund så blir man ännu mer less.

Borde inte bry sig såklart.
Men gör det ändå såklart.

Svårt när man är van att alltid vara omtyckt och sällan gjort något elakt mot någon.
Bli ogrundat dömd och inte kunna göra något åt det.
Svårt att ignorera, men vad kan man göra åt det?

Tur man har världens bästa klass iaf.
Blir lite gladare bara av att vara i klassen, de är underbara!

Luleå

Nu styr jag strax kosan mot Luleå. Mysigt att komma hem till mamma och pappa.

Stephan frågade om jag ville åka med honom, och det hade ju gått mycket fortare. Men här kommer mitt stora men: Jag måste plugga i helgen. Jag vet att jag inte är jättebra på att sätta mig och plugga när jag är hemma i Luleå, finns ju så mycket annat roligare att göra.

Jag har lärt mig att det är ett väldigt smart sätt att sätta sig på bussen och plugga, finns inte så mycket annat att göra. Jag får inte ta med mig en bra bok heller, bara plugget. Då brukar jag faktiskt hinna med en del. För trots allt har jag en hel del att göra.
Jag har ju inte varit med på svenskalektionerna i höst, så för att jag ska få fortsätta till hösten måste jag ta igen det de har gjort i höst. Så jag gick till min svenskalärare i torsdags och frågade om jag kunde göra grammatikprovet de gjorde i höstas. Gick jättebra, så jag ska göra det på tisdag.
Glömde dock att ta med en sak i beräkningen. De jobbade med grammatiken under hela hösten innan de hade provet. Jag har en helg på mig att lära mig det på egen hand utan lärare. Spännande att se hur det går.

Wish me luck!

Översättning

Vi fick i uppgift idag att välja en sång att översätta till teckenspråk. En som vi förknippar med sommaren eller helt enkelt en sommarsång. Ska ha klassmys sista veckan och redovisa för varandra. Jag och Erica jobbar i grupp med att översätta den här versionen av hallelujah. En underbar sång.


Det finns en sång som säger allt
som värmer när det blåser kallt
som lockar dej att gråta eller jubla
den har nånting som griper tag
och leder dig från natt till dag
och plötsligt vill du sjunga hallelujah

Hallelujah, hallelujah, hallelujah, hallelujah

Den visar att vi hör ihop
som ett försiktigt glädjerop
förenar det oss i det bitterljuva
det liv vi måste klara av
och allt vi tog och allt vi gav
så vi kan våga ropa hallelujah

Hallelujah, hallelujah, hallelujah, hallelujah

Det är en sång om enkelhet
det lilla som vi alla vet
den talar till det vackra och det fula
den badar oss i månens sken
så skälvande men ändå ren
ett sprucket men ett vackert hallelujah

Hallelujah, hallelujah, hallelujah, hallelujah

Och alla drömmar vi har drömt
det vackra som vi nästan glömt
finns kvar och vi kan inte längre ljuga
du ropar och man hör din röst
du har ett ord som ger dig tröst
ett naket och ett enkelt hallelujah

Hallelujah, hallelujah, hallelujah, hallelujah

Tankar om att vara lagom.

Jag funderar.

Önskar ibland att jag kunde vara lite mer lagom. Att jag kunde bry mig lite mindre.
Jag kastar mig huvudstupa in i allt jag gör och ska göra, och använder hjärtat bra mycket mer än hjärnan.
Alltid.

Ibland är det superbra. Jag mår oftast jättebra i det jag gör och njuter för det mesta. Men ibland så vet jag att jag borde hålla igen. Ändå så klarar jag inte av det. Även om jag vet att jag kommer att bli ledsen. Inte att någon eller något sårar mig medvetet, absolut inte. Jag bara vet att om jag går in med 100% i det här läget kommer det inte att sluta väl. Men jag kan inte låta bli. Jag kan inte ta det lagom.

Kan ju ändå tycka att jag borde lära mig. Att hålla igen lite. Vara lite lagom.
Men då skulle det ju inte vara jag. Å andra sidan. Och vet heller inte om jag vill att det ska vara jag, att vara lagom. Jag trivs rätt bra med mina hundra procent. Men lite jobbigt kan det vara.

Nu är det på riktigt dags att jag skriver något!

Länge sen nu.. orkar nog inte berätta så mkt vad som har hänt sen sist, men lite kort:

Praktiken på förskolan - toppen! Har fått vicka några dagar också, perfekt!
Skolan - verkligen på gång, känns jättebra att ha ork igen!
Familjen - mår bra!
Pengar - dåligt!
Vänner - uppskattas!
Period av - powernaps, det är ju underbart!

Kort och gott - bra just nu! =)

RSS 2.0