Tankar om att vara lagom.
Jag funderar.
Önskar ibland att jag kunde vara lite mer lagom. Att jag kunde bry mig lite mindre.
Jag kastar mig huvudstupa in i allt jag gör och ska göra, och använder hjärtat bra mycket mer än hjärnan.
Alltid.
Ibland är det superbra. Jag mår oftast jättebra i det jag gör och njuter för det mesta. Men ibland så vet jag att jag borde hålla igen. Ändå så klarar jag inte av det. Även om jag vet att jag kommer att bli ledsen. Inte att någon eller något sårar mig medvetet, absolut inte. Jag bara vet att om jag går in med 100% i det här läget kommer det inte att sluta väl. Men jag kan inte låta bli. Jag kan inte ta det lagom.
Kan ju ändå tycka att jag borde lära mig. Att hålla igen lite. Vara lite lagom.
Men då skulle det ju inte vara jag. Å andra sidan. Och vet heller inte om jag vill att det ska vara jag, att vara lagom. Jag trivs rätt bra med mina hundra procent. Men lite jobbigt kan det vara.
Önskar ibland att jag kunde vara lite mer lagom. Att jag kunde bry mig lite mindre.
Jag kastar mig huvudstupa in i allt jag gör och ska göra, och använder hjärtat bra mycket mer än hjärnan.
Alltid.
Ibland är det superbra. Jag mår oftast jättebra i det jag gör och njuter för det mesta. Men ibland så vet jag att jag borde hålla igen. Ändå så klarar jag inte av det. Även om jag vet att jag kommer att bli ledsen. Inte att någon eller något sårar mig medvetet, absolut inte. Jag bara vet att om jag går in med 100% i det här läget kommer det inte att sluta väl. Men jag kan inte låta bli. Jag kan inte ta det lagom.
Kan ju ändå tycka att jag borde lära mig. Att hålla igen lite. Vara lite lagom.
Men då skulle det ju inte vara jag. Å andra sidan. Och vet heller inte om jag vill att det ska vara jag, att vara lagom. Jag trivs rätt bra med mina hundra procent. Men lite jobbigt kan det vara.
Kommentarer
Trackback
