Favorit i repris!!
Finbesök från Luleå!
Jag älskar folkhögskola!
På fredagar har vi lektioner bara fram till lunch. Skönt!
Idag har vi också gått fram till lunch, men vi har inte haft lektioner.
Vi har julpysslat.
Helt underbart härligt. En tjej i min klass hade med sig julmusik, och så kunde vi stöpa ljus och göra julkort, på ett litet speciellt vis. Våran lärare var i sitt esse när hon fick visa hur hon gjorde och ta fram ett exemplar som hon själv hade gjort för tio år sen. Hon är så härlig!
Kom inte ihåg riktigt vad det hette, men så här gick det till i alla fall:
Man tar en stämpel som man stämplar på en speciell platta, så att det blir ett lager fett som ett mönster på
en bit kartong. Sen häller man på glitter där och sen använder en värmepistol. Sen kan man jobba vidare och
fylla i med glitterlimpennor eller bara vara nöjd med hur det blev.
Såhär kan det bli:
Mitt älsklingsbarnprogram när jag var liten
Jag sitter här och funderar. Vilket var mitt älsklingsbarnprogram när jag var liten?
Jag vet faktiskt inte. Jag ÄLSKAR ju allting som Astrid Lindgren har gjort, men det räknas väl inte riktigt som serier?
Konsulterade Nina också, vi pratade lite om vad som sändes när vi var små. Vi såg inte så mycket på tv, kom vi fram till. Nina sa att hon tyckte att "Simpor och grodfötter" var läskigt, men jag kommer faktiskt inte alls ihåg det, så det gjorde tydligen inte så stort intryck.
Lite tråkigt inlägg inser jag. Kan leverera några barnprogram jag såg, men jag vet inte vilket som var mitt favoritprogram. Jag har mest gillat Astrid Lindgrens, alltifrån de små sagorna som "Inga rövare finns i skogen" till "Jul i bullerbyn".
En liten bild som illustration till varför jag gillar träd.
Mina föräldrar
Sofias rubrik för dagen.
Jag älskar mina föräldrar!
Jag är helt övertygad om att det är väldigt ovanligt att ha den fina och härliga relationen som jag har med mina föräldrar. Till de kan jag vända mig till om allt. De ställer alltid upp. Vi har roligt tillsammans. Och vi uppskattar varandra.
När jag var magsjuk en gång och mådde riktigt dåligt så kom pappa ner till mig. Han var lite rädd och hade köpt handsprit och funderat på plasthandskar, lite lustigt, men han kom!
Det är en självklarhet, och har även hänt när jag mått riktigt dåligt psykiskt, att jag blivit hämtad av pappa.
Han är underbar!
Mamma och jag pratar varje dag. Om vad som händer, hur vi mår. Vi har som blivit mer vänner än mamma och dotter. På ett mamma och dotter-sätt ändå.
Pappa och mamma fyllde år nyss. Pappa sista november, mamma första december. Jag ringde och sjöng för dem båda, och de ska komma och hälsa på mig och Nina i helgen! Mys!
Vi ska och köpa presenter i morgon jag och Nina, och så ska vi laga någon god mat åt dem.
Ska försöka baka bullar också, får se hur det går.
Kändismötet
Rubrik från Sofia:
Det här är nog min kortaste tror jag. Och definitivt den svåraste, eftersom jag nog aldrig har träffat en kändis.
Inte sådär på riktigt. Har varit på föreläsningar av både Stefan Einhorn, Fredrik Lindström och Lars Wallin dock.
Nu har jag så dåligt minne, att du Sofia säkert kommer knäppa mig på näsan för att jag har glömt bort att jag har träffat någon =)
Dock skulle jag hemskt gärna vilja träffa Thomas Di Leva och prata med honom. Inte för att han är min idol eller så. Men han verkar väldigt fascinerande. Snicksnacka med honom en timme eller två. Vore inte helt fel!
Det var ju jätteroligt!
Vet inte vems idé det var Sofia, vi kommer ju alltid på så briljanta saker,
men riktigt roligt!!
Kram!
Därför gillar jag träd..
När jag ligger här hemma i soffan och tittar ut genom fönstrena så ser jag skogen. Har träd alldeles utanför, känns verkligen som lyx.
Det lite lustiga med skogen utanför mig är att om jag tittar rakt ut så är det barrskog. Vrider jag däremot på huvudet och kikar till höger så är det lövskog där. Får jag det bästa av två världar liksom.
Träd är fantastiskt vackra året om. På vintern, när de är snötyngda, på sommaren när allting är grönt, på hösten när det blir så underbara färger, och faktiskt är det vackert också när de har tappat sina blad.
Det finns ett barrträd som tappar sina barr på hösten också, visste ni det?
Lärkträdet:
Jag har en viss förkärlek till barrträd faktiskt, konstigt nog. Tänker jag på det så är ju egentligen lövträd lite trevligare.
Men de är så enkla, och så ståtliga barrträd. En cembra som skjuter högt upp i luften, det ni!
Ni hör/läser ju att jag verkligen gillar träd.
Och så hyser de ju bo åt fåglar, som sjunger så vackert utanför min balkong.
Just nu är det tydligen ett populärt område för talgoxar, här på lilljansberget. The place to be.
Snart är det jul!
Det är väldigt tudelat. Å ena sidan, den som väger otroligt mycket tyngre iof sig, så ÄLSKAR jag julen! Allt umgänge, all snö, julmat, Kalle Anka, spel, julklappar (helst att ge, tråkigt när man har så dåligt med pengar, jag älskar att ge bort saker), långa mysiga promenader, marschaller, gröt på morgonen, dåliga familjefilmer som visas kring jul, allt!!!
Men å andra sidan så kommer jag sakna skolan. Trodde aldrig jag skulle säga att jag kände så pass starkt för skolan som jag gör nu. Tycker verkligen om att vakna och veta att jag ska till skolan. Underbart!
Börjar redan småkänna paniken dock. Vad händer när jag går ut i sommar?
Jag vill fortsätta med teckenspråket, så mycket vet jag iaf. Det var så enkelt när man pluggade till förskollärare. Man visste hur livet skulle te sig när man var färdigpluggad. Nu vet jag inte. Otroligt många frågetecken. Måste jag flytta? Vill jag flytta? Vill jag tillbaka till en "vanlig" förskola? Kan jag utifrån min sjukdom ens jobba på en förskola? Var annars?
Nu ska jag iaf njuta av de tre veckor som är kvar i skolan innan jullovet. Och sen ska jag njuta av jullovet. Sen ska jag börja fundera på allvar vad jag ska hitta på!
En överrenskommelse
Idag är jag jättetrött och sjuk. Jag skulle på mysmiddag idag med alla tjejerna. Knytkalas med massor med god mat. Jag önskar att jag var kärnfrisk och superpigg!
Som tur var hann jag träffa Sofia igår.
Var på middag med Sofia, Andreas, Cecilia och Nils. Grymt trevligt och gott!
Fick dock vänta på bussen i 40 minuter för att ta mig ner på stan, inte ok!
Men det var värt det! =)
MIND OVER BODY!!
Jag vidtar även några åtgärder för att underlätta det hela, som jag även kan rekommendera till er andra som självklart väntar på att jag, den fantastiska, ska dela med mig av livets hemligheter.
- Drick massor av juice!
- Gör en fin kopp med häxbrygd: Pressa vitlök, riv ingefära i en mugg och häll över varmt vatten. Låt stå och dra i några minuter, sila och drick. Magnifikt!
- Skölj näsan: Här har jag ett extra tips. Innan du använder din saltlösning: rör om i skålen, annars kommer du få en otäck salt kallsup!
- Köp Otrivin comp: "Lindrar rinnsnuvan och löser upp nästäppan!"
- Ät och drick bra!
Och framför allt, VILA!!!
I will try to fix you!
Jag vill också ha en snygg blogg!!!
Många av mina vänners fina bloggar har fått uppfräschningar, jag vill också!!
Kan ingen hjälpa mig???
Smycket!
I klassen fick vi som uppgift att avläsa en video och sen filma in själva exakt samma hon i videon gör.
Filmen heter smycket.
En bortskämd kvinna som aldrig är nöjd.
Den var inte så svår att avläsa, men det är tretton minuter, vilket är ganska mycketnär man ska skriva ner tecken för tecken och vilka ansiktsuttryck hon använder.
Så det har tagit oss många timmar av hårslitande och suckande.
Så idag när vi äntligen var färdiga och hade spelat in alltihop så var jag EUFORISK!!!
Härligt! Men om någon kommer nämna ordet smycke inom de närmsta veckorna kommer jag nog inte bli överlycklig. Rätt less.
Men just nu. Känner mig till och med lite duktig.
NÖJD!!!
Sår..
Är det bara jag som gör det?
Tänker: Det här är inte bra, sluta, det blir bara värre.
Och ändå fortsätter jag.
Varför? Det gör ju bara ont.
Min kamp mot bananflugorna
Vad syftar de till egentligen??
Ja, de har ett syfte. De är bra att forska på för de har så korta livscykler.
Men. De är så sjukt lömska.
Jag har fört en ojämn kamp med bananflugorna.
Det finns några knep som faktiskt fungerar:
Det första är att spraya hårspray på de. Då kan de inte flyga längre och man kan trycka till dem.
Annars är de ju sjukt bra på att komma undan när man ska smälla de. Hur?!
Och de blir ju snabbare och snabbare för varje dag, man måste ta de när de är nykläckta annars är det kört.
Jag har ett knep, eller snarare ett handlingssätt som jag brukar ta till. Jag dammsuger upp de. De väger ju inte särskilt mycket så det går rätt bra, men man får ju såklart inte tag i alla.
Den här gången kom jag på efter dammsugningen att oj, de kanske skapar en koloni i dammsugaren. För säkerhets skull ställde jag ut dammsugaren på balkongen, och javisst, nästa dag satt de på utsidan av rutan och längtade in. Men icket!
De är så smarta också. Om man håller på med något så sitter de stilla så att man inte ska se dem. Annars flyger de iväg fort som tusan och gömmer sig någonstans.
Fick också tips om att blanda vinäger, diskmedel och vatten i en skål, så flyger de dit och dör. Och visst, det fungerade på en i varje skål ungefär. Sen satt de andra och hade möte på sidan av skålen om de skulle våga sig ner i skålen eller inte. Efter en stunds övervägande flög de i väg istället. De är läskigt smarta, de där små kräken.
Och så kommer de ju inte överallt! Jag har små "stoppar", för att köksskåpen inte ska smälla igen, vilket betyder att det blir en liten glipa in till alla skåp. Och ni kan ju räkna ut vad som händer. Jepp, de hittar inte överallt!! Skafferi, sopskåp, städskåp, överallt där det kan finnas föda för dem!
Men nu.. peppar peppar peppar peppar!!!
Så har jag iaf inte lika många..
En dag var jag massmördare och tog ihjäl cirka 20 stycken. Idag har jag bara sett en fluga.
En klar förbättring!
Val del 1
Intressant sida:
Sverigedemokraterna.de
Observera .de, inte .se
Varför?
Ingenting förändras ändå.
Peppar peppar, ta i trä!
I morse när jag vaknade hade jag ont i käkarna, men det börjar lugna ner sig.
Igår mådde jag illa och kunde inte vara uppe, och önskade att någon skulle byta huvud med mig. (För att jag har ont i det, inte för att jag är dum, som någon av mina kära vänner försökte vara kvick och säga.) Så är det inte idag.
Så det går nog åt rätt håll iaf. Men det är ju tre dygn sedan jag började med antibiotikan, så det hjälper väl. Injicerade en dusch med antikroppar igår kväll också, kanske också hjälper till.
Spelar egentligen ingen roll. Det som spelar roll är att jag känner mig friskare!
Så jag gör ett försök med skola i morgon! Håll en tumme att jag orkar!
