sagoanna

I morse när jag vaknade så tänkte jag såklart på en av de tråkigaste sakerna som den här värdelösa sjukdomen har fört med sig. Att jag inte kunde fara utomlands. När jag vaknade skulle jag alltså ha suttit på flyget. Sen fick jag sms av Anna, att de var framme och skulle kolla läget. En stund efteråt fick jag ett till, där hon berättade hur ljuvligt allt var och att jag borde varit där.

Istället har jag idag bokat en tid till lab i morgon, dit jag ska och ta en massa prover i morgon, inför röntgen och läkarbesök på lungmottagningen på måndag.
Bittert - ja