sagoanna

Äntligen ska ni, alla mina kära läsare (ytterst ironiskt eftersom typ ingen läser här), få veta hur min fredag var:

Jag började kvart i åtta. Var ändå en helt ok dag, oftast rätt lugnt på fredagar, barnen känner lugnet på något konstigt sätt. Det var bra, tänkte jag, eftersom vi skulle ut och äta på Rex med jobbet senare på kvällen. Och jag visste att jag inte skulle hinna sova middag. Hade med mig kläder och piff till Anna så jag kunde fixa mig där.

Tillbaka till förskolan i alla fall. Klockan ett slutade Kenneth och gick hem. Jossan blev sjuk och gick hem. Och där stod jag med femton barn. Fick mkt hjälp av avdelningarna bredvid men jag vägrar att göra om det, var helt sjukt trött efteråt. Bara att ha ansvar för alla. Om man byter en blöja så är det bara att ta med de små i tvättrummet och hoppas att ingen gör illa sig.

Sen slutade jag, alldeles matt. Då for jag in till stan och mötte upp Anna. Vi gick på stan en sväng och sen gjorde jag mig i ordning. Precis när jag var lagom redo för att hinna i lagom tid till middagen kommer Anna på: Vi måste ju skaffa förköp! Då blev det löpet till hotellet för att hinna köpa förköp innan vi skulle iväg. Anna skulle ju nämligen också iväg. När vi är nästan framme kommer Anna på att hon inte har kontanter. Och man kan inte betala med kort. Så då blir det löpet till närmsta bankomat. Och tillbaka. Och tillbaka. Till Rex.

Vi kom in till middagen klockan sju. Maten rusades in, för nästa sittning skulle börja klockan nio, så det var bara att hetsa i sig den. Jag tog med mig bara 200 kronor för att inte göra av med mera. Världens dyraste vin dock, 300 kronor per flaska, sjukt dyrt, men jag drack den ju verkligen inte själv!

Skulle sen gå och hämta mitt kort hos Anna och Fredrik. De bor ju inte långt borta, så jag tog till ytterligare ett löp den dagen - i klackar och sidentunika. När jag kommer till Anna och Fredrik, plockar jag fram börsen för att ta fram kortet. Jag hade ju nämligen bestämt mig för att inte ta med kortet eftersom jag har förlorat börsen en gång för inte så länge sen. Hur som helst. När jag öppnar börsen så är det inte där. Kortet alltså. Panik. Skrik och panik (för er som har sett Herkules). Tar till löpet igen då tillbaka till Rex, och ner i garderoben, för att upptäcka att kortet ligger löst i väskan. Smart, Anna.

Jag blev ju även tjenis med personalen i garderoben. Första gången jag kom ner var innan vi skulle äta, då jag ville ta nässpray. Det gick ju bra. Nästa gång var när jag sökte kortet. Då fick jag frågan när jag kom ner: "Ska du ta nässpray?", följt av ett leende. Nästa gång var när jag skulle hämta min medicin. Återigen frågan. Kändes som att jag hade funnit en vän för livet. Blev ett sorgset farväl när jag skulle gå hem ;)

Mycket trevlig kväll allt som allt. Avrundades med en svängom på ett i stort sett tomt dansgolv. Kul! =) Och en dyr taxiresa hem. Vågar inte ens titta hur mycket jag har kvar på mitt kort, inte många ören tror jag.

Nu har det blivit ett hemskt långt inlägg, om det försvinner nu tänker  jag radera min blogg och aldrig mer skriva!!

Borde verkligen sova nu!!
Hej svejs.