sagoanna

Undra hur många gånger jag har farit fram och tillbaka mellan Umeå och Luleå den här sommaren. Ett antal är det i alla fall.

Den här gången ska jag nog ner "för gott". Om jag inte får sjukskrivningen förlängd, då kanske jag åker upp igen. Kommer återigen att behöva få den förlängd, men vet inte om jag kommer att få det. Hoppas verkligen det, men jag misstänker att jag inte får det.

I morgon ska jag på en antagning till teckenspråkslinjen i Strömbäck. Så har jag en plan om jag inte får förlängd sjukskrivning. Frågan är om jag kommer att orka med heldagar. Kanske jag kan få bli sjukskriven på deltid. Då kommer jag att läsa spanska istället.
Fast min längtan är att orka med teckenspråket. Det är någonting jag verkligen vill göra.

Men häromdagen slog det mig att jag inte kommer att jobba i höst. Att jag inte orkar. Att jag inte får. Och det var inte kul. Det här är ju inte vad jag vill göra, jag vill ju jobba med det jag älskar mest.
Det har varit så mkt att styra upp, så jag har inte haft tid att tänka efter hur det känns. Förrän nu. Och det känns inte bra. Alls.

Men det är klart. Kanske är det här det bästa som kunde hänt. Relativt sett såklart.
Kanske jag får ordning på min kropp nu. Inte vara sjuk så ofta. Vore ju tacksamt.
Så det är förhoppningen just nu!