sagoanna

Jag har en trend när jag spelar minigolf.
I början brukar allt vara frid och fröjd och jag brukar ligga kring tre slag, plus minus ett.

De tre första banorna kanske.

Sen barkar allt.

Jag blir så less över att det går dåligt, och det får till följd att jag inte riktigt engagerar mig så mycket som behövs för att kunna repa upp mitt spel, tror jag. Det i kombination med att jag kanske inte är den ultimata förloraren gör att jag kan tänka mig att det inte alltid är roligt att spela med mig.

Linda uttryckte idag om mig och Nina att vi är likadana. Går det inte bra kan man lika gärna åka hem. Vi blir så less att vi inte bryr oss längre. Kan ligga ett litet uns sanning i det, tyvärr.

Så idag var väl inte direkt något undantag.
Citat från Nina när hon slog på andra banan: "Jag hatar minigolf! Det är inte ens ett skämt, jag hatar det!!" Senare uttryckte hon även hur frustrerad hon var över hur det gick med det magiska som nog kommer bli ett legendariskt citatet: "Men kan någon skjuta mig baklänges!"

Trots detta kom vi fram till sista banan och det visar sig att Linda leder med ett poäng över Nina.
Jag låg sist. Ganska ordentligt.
Johan låg näst sist. När det var hans tur så säger Linda: "Det spelar ingen roll hur många slag du slår nu Johan, du kommer ändå inte att förlora"

Man SKA inte sparka på den som ligger!!!