Suck
Ja. Jag är skalman. Men trots det:
Kom hem idag vid kvart över ett, och la mig och vilade i soffan. Vaknade av att jag hostade, tydligen är det någonting i soffan jag inte tål längre, antingen filten eller någon dammig kudde eller något sånt, jag är inte förvånad hur som helst. Ja så då flyttade jag till sängen, för jag var fortfarande galet trött. Ställde klockan men kunde inte förmå mig till att vakna. Sov alltså i princip från kvart i två till klockan fem. Syster yster ringde, men jag orkade inte ens svara för att jag sov. Det är ovanligt. Och även då jag vaknade efter att ha sovit tre timmar så var jag trött och fick kämpa för att ta mig upp. Typiskt skalman-syndrom. Lustigt, när jag gjorde ett test på facebook (de är ju vetenskapliga och helt tillförlitliga) så blev jag skalman.
Så nu sitter jag här och är nog inte riktigt trött. Rastlös. Om jag hade vågat gå ut och gå hade jag gjort det. Blir less på att man inte kan gå ut och gå på kvällarna för att det kan hända någonting.
Men om jag känner mig själv så kommer nog skalman-syndromet att slå till strax. Dvs. att jag blir toktrött på fem sekunder och klipper ihop ögonen och somnar på studs. I morgon kväll måste jag nog hitta på något, känner på mig att jag kommer att bli rastlös om jag sitter själv hemma en kväll till.
Jag skulle iof sig kunna lägga mig nu. Och läsa boken jag har börjat på, Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Skandal egentligen att jag inte har läst den tidigare. Undra varför, jag som älskar såna typer av böcker. Författartips om ni gillar sånt: Elizabeth George. Fantastisk!
Jo, så gör jag nog. Borstar tänderna och går och lägger mig.
Tack å goodnatt!
Kom hem idag vid kvart över ett, och la mig och vilade i soffan. Vaknade av att jag hostade, tydligen är det någonting i soffan jag inte tål längre, antingen filten eller någon dammig kudde eller något sånt, jag är inte förvånad hur som helst. Ja så då flyttade jag till sängen, för jag var fortfarande galet trött. Ställde klockan men kunde inte förmå mig till att vakna. Sov alltså i princip från kvart i två till klockan fem. Syster yster ringde, men jag orkade inte ens svara för att jag sov. Det är ovanligt. Och även då jag vaknade efter att ha sovit tre timmar så var jag trött och fick kämpa för att ta mig upp. Typiskt skalman-syndrom. Lustigt, när jag gjorde ett test på facebook (de är ju vetenskapliga och helt tillförlitliga) så blev jag skalman.
Så nu sitter jag här och är nog inte riktigt trött. Rastlös. Om jag hade vågat gå ut och gå hade jag gjort det. Blir less på att man inte kan gå ut och gå på kvällarna för att det kan hända någonting.
Men om jag känner mig själv så kommer nog skalman-syndromet att slå till strax. Dvs. att jag blir toktrött på fem sekunder och klipper ihop ögonen och somnar på studs. I morgon kväll måste jag nog hitta på något, känner på mig att jag kommer att bli rastlös om jag sitter själv hemma en kväll till.
Jag skulle iof sig kunna lägga mig nu. Och läsa boken jag har börjat på, Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Skandal egentligen att jag inte har läst den tidigare. Undra varför, jag som älskar såna typer av böcker. Författartips om ni gillar sånt: Elizabeth George. Fantastisk!
Jo, så gör jag nog. Borstar tänderna och går och lägger mig.
Tack å goodnatt!
Kommentarer
Trackback
