Hem eller inte hem?
Funderar på att möjligen åka hem och mysa med min familj i helgen, eftersom jag är sjuk och för typ fjärde helgen i rad inte kan göra ngt livligt. Känns mysigt... vill träffa dem! =)
Det där är ju också spännande det där med att "åka hem". När jag är i Umeå, vilket är min hemstad och funderar på att åka till mamma och pappa i Luleå där jag är uppvuxen, så säger jag att jag ska "åka hem". Då blir ju mamma och pappa jätteglada att jag kallar deras hem för hem. Men sen, när jag ska tillbaka till Umeå, då säger jag att jag ska "åka hem". Något förvirrande kanske? Förutom för de som kan läsa tankar förstås, för de vet ju om jag pratar om att vara i Luleå eller i Umeå.
Idag blev min arbetskollega Jossan sjukt plötsligt illamående, och blev tvungen att fara hem i ilfart.. hoppas verkligen att det inte var något allvarligt utan bara något tillfälligt. Annars åker jag väl på magsjuka också, som grädde på moset! (Nä, jag är inte alls bitter)
Barnen hos oss leker alltid polis och allt poliserna gör är att "panga". Så vi ringde till polisen och frågade om de kunde komma till oss och prata lite om vad de gjorde och så. Idag var polisen och hälsade på på vår förskola. Gissa om barnen var begeistrade, de kunde knappt sitta stilla under frukosten. Och fort gick det att klä på sig när vi skulle ut. Sen kom polisen, med blåljus, uniformer och sirener och allt. De stannade i 45 minuter och barnen var som ljus. Då var de verkligen engagerade, för att vara stilla och (ganska) tysta i 45 minuter när man är 3-5 år är inte så enkelt.
En riktig eloge till polisen som tog sig tid att komma ut till en förskola och visa sitt yrke för barnen!!! Uppskattat!!
Det där är ju också spännande det där med att "åka hem". När jag är i Umeå, vilket är min hemstad och funderar på att åka till mamma och pappa i Luleå där jag är uppvuxen, så säger jag att jag ska "åka hem". Då blir ju mamma och pappa jätteglada att jag kallar deras hem för hem. Men sen, när jag ska tillbaka till Umeå, då säger jag att jag ska "åka hem". Något förvirrande kanske? Förutom för de som kan läsa tankar förstås, för de vet ju om jag pratar om att vara i Luleå eller i Umeå.
Idag blev min arbetskollega Jossan sjukt plötsligt illamående, och blev tvungen att fara hem i ilfart.. hoppas verkligen att det inte var något allvarligt utan bara något tillfälligt. Annars åker jag väl på magsjuka också, som grädde på moset! (Nä, jag är inte alls bitter)
Barnen hos oss leker alltid polis och allt poliserna gör är att "panga". Så vi ringde till polisen och frågade om de kunde komma till oss och prata lite om vad de gjorde och så. Idag var polisen och hälsade på på vår förskola. Gissa om barnen var begeistrade, de kunde knappt sitta stilla under frukosten. Och fort gick det att klä på sig när vi skulle ut. Sen kom polisen, med blåljus, uniformer och sirener och allt. De stannade i 45 minuter och barnen var som ljus. Då var de verkligen engagerade, för att vara stilla och (ganska) tysta i 45 minuter när man är 3-5 år är inte så enkelt.
En riktig eloge till polisen som tog sig tid att komma ut till en förskola och visa sitt yrke för barnen!!! Uppskattat!!
Kommentarer
Trackback
