Bildäcksbyte
Till att börja med: Robert är dagens vän och dagens snälla!
Idag skulle jag för första gången med hjälp av Robert byta till vinterdäck. Det är sådana dagar jag undrar varför jag har skaffat bil. I vilket fall som helst så skulle jag se efter att jag hade domkraft och fälgkors. Fälgkors - inga problem. Domkraft - problem. Hittade verkligen inte. Men farfar sa (har fått bilen av honom, en nissan bluebird årsmodell 87) att den skulle ligga i ett fack på höger sida men jag hittade inte. Så jag fick ringa till farfar, vilket alltid är lika roligt eftersom han inte hör så bra, om man uttrycker sig lindrigt. Men han hjälpte mig iaf. "Titta i kofferten, och till höger finns en lucka, öppen den". Jag älskar pitbondska, det är Kung! Efter många om och men hittade jag domkraften iaf. "Vänt, ska du få höjr, hur i bruk göra", berättar farfar då. Han ville att jag skulle ringa sen också. Han är ju som gullig, farfar.
Då kommer Robert och ska hjälpa mig. Plockar fram domkraften och tar loss två navkapslar. Sen suckar Robert. Och konstaterar att det hade varit bättre att göra det i en bilhall, så man kunde hissa upp bilen = enklare. Sagt och gjort - då gjorde vi så istället. Då vi kommer dit får vi en hall och ska precis köra in när vi upptäcker att det är fel sorts lift, en som hissar upp däcken också. Den kommer vi ju inte så långt med precis, med vårt däckbyte.
Självklart var de hallarna upptagna, en hade varit upptagen 2 minuter och den andra 30. Vi ställer oss i kö och kör fram till hallarna iaf. Då hissas en port till en av hallarna upp, och hoppet tänds. Men han skulle bara in på OK (skulle väl köpa mat, eftersom han skulle vara här hela natten, som bittre Robert sa). När han kom ut igen hade han ett fälgkors med sig?! Snygg kille. Hoppas att han hade varit i hallen 2 minuter och inte 30.
Sen blev det då äntligen våran tur. Min tur började på en gång. Jag kämpade med en navkapsel som inte ville lossna (alternativt var jag för svag och feg) och när den slutligen lossnade så föll jag baklänges och blötte ner mig.
Var ändå stolt över mig själv, jag gjorde så mycket som jag kunde. Skruvade muttrar, plockade ned däck, satte upp däck, vevade med fälgkors, allt möjligt. Egentligen så skulle jag kunna göra det själv upptäckte jag, bara jag hade varit lite starkare. Robert sa att jag var duktig, jippi!
Det blev egentligen en trevlig stund. Jag och Robert umgås sällan ensamma, och det var mysigt att få prata och skratta lite tillsammans! Och så fick jag en otrevlig sak gjord samtidigt, perfekt. Tack så mkt Robert! Ska bjuda på middag någon dag!
Idag skulle jag för första gången med hjälp av Robert byta till vinterdäck. Det är sådana dagar jag undrar varför jag har skaffat bil. I vilket fall som helst så skulle jag se efter att jag hade domkraft och fälgkors. Fälgkors - inga problem. Domkraft - problem. Hittade verkligen inte. Men farfar sa (har fått bilen av honom, en nissan bluebird årsmodell 87) att den skulle ligga i ett fack på höger sida men jag hittade inte. Så jag fick ringa till farfar, vilket alltid är lika roligt eftersom han inte hör så bra, om man uttrycker sig lindrigt. Men han hjälpte mig iaf. "Titta i kofferten, och till höger finns en lucka, öppen den". Jag älskar pitbondska, det är Kung! Efter många om och men hittade jag domkraften iaf. "Vänt, ska du få höjr, hur i bruk göra", berättar farfar då. Han ville att jag skulle ringa sen också. Han är ju som gullig, farfar.
Då kommer Robert och ska hjälpa mig. Plockar fram domkraften och tar loss två navkapslar. Sen suckar Robert. Och konstaterar att det hade varit bättre att göra det i en bilhall, så man kunde hissa upp bilen = enklare. Sagt och gjort - då gjorde vi så istället. Då vi kommer dit får vi en hall och ska precis köra in när vi upptäcker att det är fel sorts lift, en som hissar upp däcken också. Den kommer vi ju inte så långt med precis, med vårt däckbyte.
Självklart var de hallarna upptagna, en hade varit upptagen 2 minuter och den andra 30. Vi ställer oss i kö och kör fram till hallarna iaf. Då hissas en port till en av hallarna upp, och hoppet tänds. Men han skulle bara in på OK (skulle väl köpa mat, eftersom han skulle vara här hela natten, som bittre Robert sa). När han kom ut igen hade han ett fälgkors med sig?! Snygg kille. Hoppas att han hade varit i hallen 2 minuter och inte 30.
Sen blev det då äntligen våran tur. Min tur började på en gång. Jag kämpade med en navkapsel som inte ville lossna (alternativt var jag för svag och feg) och när den slutligen lossnade så föll jag baklänges och blötte ner mig.
Var ändå stolt över mig själv, jag gjorde så mycket som jag kunde. Skruvade muttrar, plockade ned däck, satte upp däck, vevade med fälgkors, allt möjligt. Egentligen så skulle jag kunna göra det själv upptäckte jag, bara jag hade varit lite starkare. Robert sa att jag var duktig, jippi!
Det blev egentligen en trevlig stund. Jag och Robert umgås sällan ensamma, och det var mysigt att få prata och skratta lite tillsammans! Och så fick jag en otrevlig sak gjord samtidigt, perfekt. Tack så mkt Robert! Ska bjuda på middag någon dag!
Kommentarer
Trackback
