Trots allt.

Onsdag kväll började jag må illa. Jag förträngde det. Tänkte att det berodde på att jag tog medicin, det brukar kunna bli så. Tänkte att det även kunde bero på att jag var trött. Eller så. Vaknade i torsdags och mådde fortfarande dåligt. Konstigt. For på jobbet ändå, tänkte att jag skulle mota undan illamåendet. Det gick sådär - for hem vid halv två tiden. Sen sov jag tre timmar, och ju längre klockan gick, desto mer illa började jag må. Var nästan säker på att jag skulle spy. Vid den här tidpunkten var jag fruktansvärt less, nu tycker jag att deit räcker med sjukdomar. Gick och la mig för kvällen till slut, och låg och vände och vred på mig i möjliga och omöjliga ställningar för att hitta en där jag både kunde sova och slippa må illa. Somnade till slut och vaknade i morse och försiktigt kände efter. Hmm, jag var nog inte illamående. Tjoho. Men sjukligt trött i kroppen. Kämpade med disk, packning och tog mig faktiskt till bussen.

Jag tog mig alltså till Luleå idag, något jag längtat efter så länge. Var lite deppigt igår när jag trodde att jag inte skulle kunna orka det. Men det hade varit roligare om jag hade varit pigg och fräsch! Nu får vi se vad jag orkar göra i helgen. En gammal klasskompis från gymnasiet, Linnea, kom och satte sig bredvid mig på bussen iaf. Mycket trevligt, då gick resan lite snabbare. Men iaf - fruktansvärt dryg resa. Jobbigaste på länge.

Det här var inte alls något gnälligt inlägg. Inte alls.

Kontentan skulle iaf vara, att trots allt, så är jag i Luleå för att fira jul! Och det känns roligt, mysigt och härligt.

Kommentarer
Postat av: Linda

hehe läste det du skrev nu. näe men jag klarar ju mig så länge jag inte är döende iaf :P men tack ändå. nu vill jag vara frisk. du oxå ;)

2008-12-20 @ 00:50:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0